.

det är så svårt att inte längta tillbaka till dom tiderna. när det bara var du och jag. alla våra utflykter , kom hem sent om kvällarna, satt ute i stugan och bara mös. va hände egentligen. en dag bara packade du väskan och kom aldrig tillbaka. träffat dig en gång sen dess, fast det kändes helt obetydligt att ha skickat alla brev och kort till dig, för inte ett enda var uppsatt, bara på en massa andra barn. borde inte sakna dig efter allt, men det går inte att bara lägga åt sidan, råkade ringa dig för ngra dar sedan, hörde hur du svara in ja hann lägga på,
jag saknar dig